Debattartikel av Maj Wechselmann publicerad i GÖTEBORGSPOSTEN 11 januari 2013
Valet av svetsgods till Ringhals reaktorkärl var korrekt när man arbetade med mindre effekt och kortare livslängd. Men hur förhåller det sig i dag när man ökat effekten och förlängt livslängden utan att kunna byta ut reaktorinneslutningen? skriver Maj Wechselmann.
När Fukushimaolyckan inträffade, rekommenderade den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) att alla inom en åtta mils radie från ett havererat kärnkraftverk i Sverige ska evakueras. Med andra ord även Göteborg.
De senaste fem åren har nio miljarder kronor gått åt till att modernisera Ringhals för att höja effekten. Enorma hål har tagits upp i betongbyggnaderna och nya turbiner har förts in.
”Ringhals har fortfarande mer än halva sin möjliga produktion framför sig”, säger anläggningens vice vd Lars Eliasson och fortsätter:
”Jag är säker på att det finns ett liv efter 50, även för kärnkraftsreaktorer. Åtta megaprojekt har genomförts, Ringhals är Nordens största kraftverk med en installerad effekt på totalt cirka 3717 MW…/… Jag är övertygad om att Ringhals reaktorer kan köras med fullgod säkerhet i 60 år.”
SSM har vissa förbehåll: Det finns gamla installationer i Ringhals som inte kan ersättas: reaktorinneslutningarna av stål kan inte bytas ut utan att riva reaktorerna. Inneslutningarna är 20 cm tjocka, väger ungefär 750 ton och omsluter härden av bränslestavar nedsänkta i en vattenbassäng. Men 20 centimeter antyder ju att de är massiva, så de kan väl inte innebära någon risk?
Risk för korrosion
SSM påpekar att när reaktorinneslutningarna göts och svetsades ihop på 1970-talet valde man svetsgods som inte var lämpad för den höjning av effekten som gjorts de senaste sju åren. SSM skriver:
”Vid tidpunkten för tillverkningen av Ringhals 3 och Ringhals 4 var inverkan av nickel på försprödningen av reaktortankmaterial inte känd varför valet av svetsgods var korrekt med den tidens kunskap.”
I SSM:s granskningsrapport 2012-10-31, delen som handlar om ”Drift av kärnkraftreaktorer längre än ursprungligt analyserad eller konstruerad tid med hänsyn till åldringsfrågor”, sägs det att just effekthöjningen kan medföra korrosion i reaktorinneslutningens reaktortank. Valet av svetsgods var alltså korrekt när man arbetade med mindre effekt och kortare livslängd. Men hur förhåller det sig i dag när man ökat effekten och förlängt livslängden utan att kunna byta ut reaktorinneslutningen?
Högre effekt innebär att reaktorväggarna bombarderas med fler neutroner per kvadratcentimeter, detta kallas fluens.
SSM skriver: ”Vid effekthöjningar, som främst innebär en ökad flödeshastighet i och fluens i vissa system samt högre neutrondoser, gäller det att vara uppmärksam på ökad risk för korrosion och vibrationer samt ökad risk för bestrålningsförsprödning av reaktortank och bestrålningsinducerad spänningskorrosion för interna delar”.
Är det inte dags att ta reda på vad ordet bestrålningsförsprödning betyder?
Förrädisk sprickbildning
Internationella atomenergiorganet IAEA:s rapport om korrosion och sprickbildning är inte lugnande när det gäller korrosion (Stress Corrosion Cracking in Light Water Reactors: Good Practices and Lessons Learned No. NP-T-3.13). I rapporten skriver man att det mest förrädiska är att sprickbildningen under lång tid sker på mikroskopisk nivå och är svår att upptäcka, men plötsligt kan den ”bryta ut” och ge anledning till stora sprickor:
”Korrosionen är i allmänhet uppdelad på initieringsfas och spridningsfas. Initieringsfasen kan sträcka sig över flera decennier, den är svår att upptäcka. Sprickorna sprider sig med liten eller ingen synbar deformation. När sprickorna väl kommer, går det till slut snabbt.”
Termisk utmattning
Även termisk utmattning kan ge upphov till sprickor. När man nödstoppar ett kärnkraftverk går temperaturerna på mycket kort tid från glödheta 760 grader Celsius ned till 0 grader. Ringhals 1 har redan snabbstoppats 170 gångar, men förväntas kunna snabbstoppas lika många gånger till.
Så här skriver SSM om detta:
”Det innebär att det finns en farhåga att reaktoranläggningarna i Sverige, som har dimensionerats mot utmattning enligt de tidiga reglerna utan explicit hänsyn till reaktorvattenmiljön, med tiden kommer att få utmattningssprickor i områden som man vid konstruktion av reaktorerna inte har förväntat sig och som man därför inte alltid har ett kontrollprogram för som fångar upp eventuella skador på ett tidigt stadium. Även om inte utmattningssprickor uppträder kan den verkliga säkerhetsmarginalen visa sig vara betydligt lägre än som ursprungligen var tänkt.”
I SSM:s granskningsrapport av Ringhals 2011 kan man – (bortsett från branden i dammsugaren och fyndet av gamla svetspluggar i nödkylsystemen) även läsa att dieselgeneratorerna (som skall användas för nödkraft) ”har fortsatt att orsaka händelser under 2011. Under 2011 inträffade det 15 händelser där dieslar på Ringhals 1, Ringhals 3 och Ringhals 4 är representerade. Vid provning av ny larmfunktion på Ringhals 2 identifierades en degradering av instrumentering för övervakning av start av dieselgenerator. Dieslarna finns för att kunna användas om elförsörjningen faller bort, som den gjorde i Fukushima”.
SSM:s granskningsrapport består av väldigt många punkter – läs den!
Maj Wechselmann
dokumentärfilmare